Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIE RESTE DER GERMANEN AM SCHWARZEN MEERE 33
nat utan angifvande af sin källa, som emellertid icke kan vara —
åtminstone direkt — Peucer.
4. Eudusianer »med gotiskt och tauriskt språk» nämnas i den
anonyma Periplns Ponti Euxini såsom boende kring »Eudusia», det
nuvarande Anapa vid Svarta Hafvet, något öster om Kertsch-snndet.
Då Procopins till samma trakter förlägger ett land som ban kallar
Enlysia, så är icke den möjligheten utesluten, att namnformen
Eudusia beror på felläsning (grek. J för yf), under det att Læwe
tvärtom anser Procopii form bero på förvanskning (genom
folke-tymologi). Vidare anser han namnet Eudusianer »omöjligt» kunna
skiljas från Taciti Eudoses (för Eudusesf), namn på en germansk
stam i Schleswig eller Jutland. Då denna stam enligt Læwe o. a.
är erulisk, och Eruler efter all sannolikhet en gång bott på västra
sidan af Kertsch-sundet, så antar L., att Eudusianerna äro Eruler,
som öfverflyttat från västra till östra sidan àf sundet. Men tydligt
är, att om läsningen Eudusianer är riktig, och om detta ord
etymologiskt sammanhänger med Eudoses, så får man icke utan vidare
från det etymologiska sammanhanget sluta till ett etnologiskt
dylikt mellan de båda folken. En sådan slutsats vore lika
oberättigad som den, då äldre historie! identifierat Sverges Götar med
kontinentens Goter på grund af den obestridliga släktskapen mellan
de båda folknamnen. Att för öfrigt Loewes antaganden rörande
Erulernas utbredning äro mycket osäkra, har framhållits särskildt
af Kossinna i hans synnerligen läsvärda afhandling Die
ethnolo-gische Stellung der Ostgermanen (i Indogormanische Forschungen,
B. VII).
5. Tetraxitgoter, af åtskilliga äldre förf. (t. ex. ännu
Toma-schek) oriktigt identifierade med Krimgoterna (se 7 nedan),
omnämnas tidigast af Procopius på 500-talet. De bodde på den midt
emot Kertsch belägna halfön Taman, hvars fornryska namn är
Tmutarakan, grek. to Tafiätaq%a eller genom oriktig grammatisk
upplösning za MccTQ<x%a. Folkets namn är sålunda troligen
ursprungligen Tmetràk-siter, hvaraf Tetraxiter genom en grekisk
folketymologisk ombildning efter »fyra». Goter nämnas i senare tid ofta
såsom bosatta i dessa trakter. Så t. ex. 1185 i den fornryska
Igorsången. Att de år 1484 underkufvades af turkarna, uppges af
C. Peucer (1566) och Frieseman (Beschryving van de Krim,
Amsterdam 1786). Melanchton (1558) och hans lärjunge Georg
Torquatus (1569) omnämna ännu deras tillvaro. Ja, ännu så sent
som omkring 1750 talades deras språk åtminstone af några
individer enligt uppgift af Bttsching (Erdbeschreibung, 1766), som till
sagesman hade den jesuitiske missionären Mondorf, hvilken
sammanträffat med en slaf från ifrågavarande trakter. Om språket fi vi
genom Mondorf icke veta mera än, att det var besläktadt med
tyskan; om religionen, att den uteslutande bestod i dyrkan af ett
urgammalt träd. Snart därefter torde Tetraxiterna hafva uppgått
i de kringboende Tscherkesserna. Åtminstone saknas om dem några
senare uppgifter. Enligt Loewe skall äfven denna germanska stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
