Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfversikter och Granskningar
Introduction auz Études Historiques. Par Ch.-V. Langlois et Ch.
Sbiønobos. xvii + 308 sid. Paris, Hachette 1898.
Ett arbete i historiens metodologi på franska, icke blott några
spirituella eller snillrika anmärkningar om historieskrifning i
allmänhet, utan en systematisk framställning af det historiska vetandets
förutsättningar och tillvägagående, dess beskaffenhet och gränser, är
ett anmärkningsvärdt tidens tecken. Historieskrifningen har i
Frankrike länge och mera än i de flesta andra länder stått på gränsen
af den sköna litteraturen, varit en gren af vitterheten, äfven när
den velat hvila på vetenskaplig grund; endast medeltidsforskningen
utgjorde, tack vare den berömda école des chartes, ända sedan
förra hälften af århundradet ett undantag. Det är på de sista
tjugufem åren, som en strängt metodisk forskning börjat drifvas äfven på
andra områden af fransk historia, och förevarande arbete är ett
bland bevisen därpå.
Förebilder för ett arbete som detta saknas visserligen icke.
Författarne ha också tagit kännedom om dem, men behandla sina
föregångare, särskildt de tyska, en smula ironiskt. Om Droysens
»Grundriss der Historik» fälles det visserligen icke alldeles obefogade
omdömet, att den är »tung, pedantisk och konfys öfver all måtta».
Verkligt erkännande får Bernheims »Lehrbuch der historischen
Methode» men den är i alla fall metafysisk, saknar »vigeur» och
originalitet samt är svårläst. Författarne ha velat bjuda på icke en
lärobok utan en läsbar öfversikt och de ha icke illa lyckats med
denna plan. Det franska lynnet förnekar sig icke; det hela är, så
långt det abstrakta ämnet medgifver, ganska lättläst; praktiska
exempel upplysa reglerna och framställningen kryddas ofta af spirituella
eller satiriska anmärkningar.
Uti inledningen upptaga förf. själfva frågan om nyttan med ett
arbete sådant som detta. Det är sannt, att många framstående
historieskrifvare ba uppträdt både i Frankrike och annorstädes utan att ha
särskildt studerat historisk metodlära och som på frågan hvad som
menas med en rätt historieskrifning kunnat gifva samma svar, som
professorn i filologi på ett liknande spörsmål: »det är hvad jag själf
gör». Men äfven för en mera erfaren historiker kan det vara af
Hitt. Tidskrift 1898. Granikn.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
