Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA QUBRRE DU NORD 1655—1660
45
»la guerre du Nord». Förf. åsyftar icke häller en sådan, i sitt
företal förklarar han sig hufvudsakligen hafva riktat sin uppmärksamhet
på detta krigs diplomatiska historia och speciellt på den
branden-burgska politiken. Det tryckta källmaterial, som för detta ämne
står forskaren till buds, är synnerligen rikhaltigt — det må vara
nog att påminna om den i Berlin utgifna samlingen »Urkunden und
Actenstücke zur Geschichte des Kurfürsten Friedrich Wilhelm» samt
de af (numera) professor Pribram i Wien publicerade »Berichte
des kaiserlichen Gesanflten Franz von Lisola»1 — och det är också i
främsta rummet på detta, som Haumant bygger sin framställning.
Hans arkivforskningar hafva uteslutande gällt det franska
utrikesministeriets arkiv, där han särskildt användt de franska sändebudens
bref, hvilka dock till stor del redan äro bekantgjorda genom nämnda
preussiska källpublikation.
Det förefaller anmälaren, som vore det egentligen ur två
synpunkter — af hvilka ingendera äger alldeles omedelbart intresse för
Sveriges historia — som hans arbete förtjänar en större
uppmärksamhet, nämligen dels såsom meddelande resultatet af en användning
af nämnda sändebudsberättelser, hvarvid naturligtvis framställningen
af Brandenburgs förhållande till Frankrike får en framskjuten plats,
dels som ett uttryck för en fransk historikers uppfattning och
uppskattning af preu8sarnes nationalheros, den store kurfursten, samt
hans och hans rådgifvares politik. Att denna ej är så gynnsam som
de tyska författarnes, är lätt att tänka sig. Redan i sitt företal
tager Haumant afstånd från deras uppfattning af honom som en
slags »pius Aeneas», han uppehåller sig gärna vid de punkter, där
den brandenburgska politiken visat sig svekfull och eröfringslysten,
han ansluter sig lifligt till Lisolas ord om Fredrik Wilhelms
»ingenium vagum ac nutans», hvari han ser raka motsatsen till den
»Standbaftigkeit», hvarmed denne vanligen utrustas, och betonar
skarpt de växlande planerna i hans lands politik. Hvad särskildt
Preussens suveränitet beträffar, hvilken plägar betraktas som hans
verkliga mål, erkännes visserligen, att han eftersträfvat den, men
påpekas samtidigt, att han lika visst traktat efter de storpolska
pala-tinaten, Jülich och svenska Pommern. Däremot anser Haumant,
att Lisola öfverdrifvit hans mottaglighet för inflytelser från
omgifningen, han har visserligen haft anlag därför, men han har varit
medveten därom och genom denna sin själfkännedom samt genom
just sin böjlighet, sin brist på fasthet, kunnat undvika att blifva
beroende af sina rådgifvare och äfven lyckats dupera de främmande
sändebuden.
Af de enskilda uppgifterna och synpunkterna må en och annan
påpekas.
I fråga om Brandenburgs politik före det svensk-polska krigets
utbrott framhåller H. den särskildt af Waldeck förordade planen
att sätta sig i besittning af »korrespondenslinien» mellan Neumark
1 Arbetet är anmäldt af D:r Ellen Fries i Historisk Tidskrift 1891,
2 häftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
