Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK LÄSNING FÖR SKOLAN OCH HEMMET 51
tiden och folkvandringsmonarkiernas öden, feodalstatens uppkomst
och innebörd, kampen mellan medeltidens universella makter,
påfve-dömet och kejsarmakten, samt korstågen. Vi anse dessa
framställningar tillhöra det yppersta, som vår populära historiska litteratur
har, genom den säkra forskningen och den förträffliga, väl afmätta
framställningen. Professor Boëthius har dessutom den stora
förmågan att så att säga indirekt, ehuru han blott skildrar en tids
företeelser, meddela en genomgående storslagen uppfattning af
historien och dess mål. Öfverallt träder denna starka känsla för
sammanhanget i stort fram och färgar framställningen.
Någon gång kanhända benägenheten att inskärpa denna
uppfattning leder till upprepanden, uppkastande af onödiga spörsmål
eller ett inpräntande af den stora synpunkten ofta utan direkt
anledning, som verkar något dogmatiskt. Vi vilja anföra några
exempel. Vid skildringen af Hunnernas anstormande mot Europa
framkastar författaren (s. 50) frågan, bur det skulle gått om Attila
segrat öfver Aëtius. »Hur skulle världens öde gestaltat sig om
västerlandets framtid blifvit hunnisk-germansk i stället för
romanskgermansk?» En sådan fråga är naturligtvis omöjlig att besvara,
och om därmed det världshistoriska ögonblicket skall framhållas,
är den föga träffande. Utom det att hunnernas makt troligen efter
Attilas död skulle fallit i spillror lika väl, är det svårt att förstå
motsättningen hunnisk-germansk mot romansk-germansk. Den både
till antal och odling oändligt öfverlägsna romanska befolkningen
hade väl funnits kvar, om också Attila segrat, och antagligen
absorberat hunnerna lika väl som de germanfolk, som tagit
stadigvarande plats på romersk mark. — Vid berättelsen om
100-års-kriget mellan England och Frankrike hänvisar författaren s. 466
på franska monarkiens byråkratiska förvaltning såsom en
hufvud-förklaringsgrund till Frankrikes underlägsenhet. Det är dock klart,
att Frankrikes starkt centraliserade byråkratiska förvaltning i den mån
denna ännu hunnit undantränga feodalstaten just var dess styrka,
som förklarar den slutliga segern, och i sin vidare utveckling en
af förutsättningarna för Frankrikes storhet. Synpunkterna af
själf-förvaltning och byråkratisk förvaltning synas här föga tillämpliga. —
I regel få dock de stora synpunkterna sin fulla belysning vid de
allmänna öfversikten som här och där naturligen erbjuda sig, och
verka för öfrigt indirekt, så att läsaren förnimmer dem bakom de
skildrade händelserna, utan att de framhållas.
En viss benägenhet att tala abstrakt vidlåder kanske äfven
professor Boëthius. Det är en vana, som vetenskapsmannen helt
naturligt tillägnar sig. Han får ju på detta sätt i mer kortfattad
på samma gång som klarare form uttala sin mening och belysa
sitt föremål. I ett populärt arbete, afsedt till läsning i hemmet
eller skolan, är den alltför abstrakta satsen däremot ej på sin
plats. Professor Boëthius har på det hela taget ovanligt väl
lyckats träffa den stil eller framställningskonst, som lämpar sig för
bokens syfte, ehuru stilen alltid manar till eftertanke och ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
