Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ÖFVBRBIKTKR OCH GRANSKNINGAR
är af den art, som gör berättelsen så åskådlig och lefvande, att
bilden ntan ansträngning eller själfverksamhet passerar medvetandet
Men vi hafva dock antecknat några fall, då abstraktionen för starkt
framträdt enligt vår uppfattning. Så t. ex. satsen s. 77, att »det
byzantinska statsskicket till sin idé ej var uttryck för ett privat
godtycke — såsom förhållandet blef i västerlandets feodala stater —
utan för en verklig statsmyndighet». Utom det att påståendet, hvad
de västerländska feodalstaterna beträffar, väl tål någon modifikation,
torde satsen icke så lätt fattas af den icke historiskt bildade.
Af det föreliggande arbetet är otvifvelaktigt den tredje delen,
som behandlar medeltidens sista period, den ojämförligt svagaste
liksom äfven mest kortfattade. Författaren har menat att för honom
hufvudvikten varit att skildra medeltidslifvets genesis och högsta
blomstring för att gifva en föreställning af hvad medeltiden
egentligen innebar, och dessutom afser han att till framställningen af
den nya tiden uppskjuta åtskilligt, som man möjligen kunnat vänta
att finna behandladt i det föreliggande bandet, såsom de geografiska
upptäckterna, boktryckarkonstens uppfinning, frågan om det
burgundiska arfvet, följderna af krutets uppfinning m. m. Jag kan för
min del icke fullt gilla detta resonemang. Meningen är ju dock, att
de olika banden af Historisk läsning tillsamman skola blifva en
läse-bok för hela den allmänna historien, och i sådant fall måste ju äfven
de ytterst viktiga brytnings- och öfvergångstiderna, som beteckna
upplösningen af en föregående tids samhälls- och odlingslif, men
äfven grundläggningen af en ny epok, fordra en fullt ut lika stor
uppmärksamhet, som de typiska s. k. blomstringsperioderna. Denna
benägenhet att samla det egentliga intresset vid begynnelsen och
höjdpunkten af en världshistorisk epok framträder ofta i professor
Boethius’ författareskap. I den för öfrigt så utmärkta skildringen af
franska revolutionen har man med rätta funnit hela den senare
utvecklingen efter skräckregeringens fall alltför knapphändigt
behandlad. På samma sätt i den första delen af Historisk läsning. Den
grekiska stats- och kulturvärldens öden släppas ögonblickligen ur
sikte med Alexander den stores död, och hela det märkliga
grekiskorientaliska statssystemets utveckling samt den hellenistiska kulturen
äro knappast alls berörda. Äfven den romerska historien är
väsentligen skildrad till och med det första kejsardömets eller
princi-patets tid med hufvudvikten lagd på ursprunget och de tröttsamma
striderna under republikens sista tid, medan hela det stora
romerska världsrikets öden och betydelse i öfrigt ytterst knappt beröras.
Äfven vid skildringen af medeltidens sista tid ser det ut, som
författaren tröttnat och längtat till slutet. Städernas kraftiga
utveckling och den borgerliga kulturens starka uppsving under
1300-och 1400-talen hade här förtjänat sitt egna kapitel. Det bildar ju
jämte det nya nationella konungadömets framträdande en af de
väsentligaste allmänna förutsättningarna för de medeltida
stormakternas, påfvekyrkans och riddarlifvets förfall och synes mig vara
af större vikt att utförligare belysa och förklara — utöfver hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
