Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK LÄSNING FÖR SKOLAN OCH HEMMET
53
skolans lärobok innehåller — än t.ex. engelsk-franska hundraårskriget,
striden mellan röda och hvita rosen eller striderna i Tyskland mellan
de om den betydelselösa kejsarvärdigheten täflande familjerna.
Lika-sa synes mig den italienska renässansen fordra en vida bredare
plats. Denna oändligt viktiga kulturströmning, som bildar det
yppersta uttrycket af reaktionen mot medeltidens andliga lif och
åskådning och ursprunget till hela den moderna odlingen öfver
hufvud, får icke större utrymme än (rÄknadt efter textupplagan)
ungefär två tredjedelar af Karl den stores biografi eller jämt lika
mycket som hundraårskriget mellan England och Frankrike och då
är dock i detta kapitel inryckt en skildring af alla de förnämsta
italienska staternas historia under medeltiden. Man kunde möjligen
förutsätta, att författaren velat spara en utförligare behandling af
renässanskulturen till nya tidens historia, men detta är åtminstone
icke antydt i den reservation som i företalet gjorts för vissa partier,
som stå på öfvergången mellan medeltid och nyare tid. Det fir dock
ingalunda blott med afseende på sidantalet, som jag anser detta kapitel
vara ett af de Bvagaste. Författaren synes mig icke hafva fullt
angifvit renässanskulturens förutsättningar och upphof, ej heller hafva aå
att säga träffat dess innersta kärna eller mening, individualitetens
utveckling och frigörande från medeltidens bundeuhet, auktoritetstro och
universella politiska och religiösa ideal. Väsentligen är renässansen
fattad lika med de klassiska studiernas pånyttfödelse, hvilket tyd»
ligen är alltför inskränkt. Den yppersta och mest typiska yttringen
af den italienska renässansandan är ju konstens utveckling. Denna
sida är nästan alldeles förbisedd. Några få rader utan angifvande
af personligheter eller konstverk ägnas häråt på sidan 446. Vi
kunna icke underlåta att citera dessa rader, som synas oss
synnerligen tomma bredvid föremålets oändliga innehåll. »Äfven inom
konsten framkallade de klassiska förebilderna en själfständig
produktion. Arkitekturen upptog antika byggnads- och dekorationsformer,
och på detta sätt uppkom den s. k. renässanBStilen, i hvilken härliga
kyrkor och palats uppfördes. Bildhuggarkonsten föddes till nytt
lif, och i synnerhet uppblomstrade målarkonsten. Ämnena voro ofta
bibliska, men i behandlingssättet röjde sig antikens formbildande
inverkan.» Det är allt. Skall det vara någon mening med att i en
läsebok beröra en sådan utomordentlig kulturföreteelse, som den
italienska renässanskonsten under medeltiden, borde väl något af
dess innehåll berörts. Men äfven renässansens litterära och
vetenskapliga betydelse är för knappt berörd. »Tränne män förtjäna
framför andra att räknas såsom den italienska
medeltidsrenäs-aansens banérförare: Dante, Petrarca och Boecaccio», menar
författaren, och skildrar därför i korthet deras lif och gärning. Dante
torde väl dock vara erkänd såsom ett tämligen fullödigt uttryek af
den medeltida andan, fullständigt beherskad af dess idéer och
åskådningssätt och hvad som hos honom kan uppletas af
renässansens anda torde icke vara mycket. Petrarca och Boccaccio hafva
däremot visserligen stor betydelse såsom humanismens banbrytare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
