Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ÖFVERSIKT!®. OCH GRANSKNINGAR
hvarfvets teckning i allmänhet, påvisa det sammanhang, som
verkligen förefinnes mellan detsamma och vår egen tid, och alla vänner
af vår historia ha skäl att härför vara honom tacksamma.
I den första afdelningen, »frihetstidens epoker», skildrar förf.
själfva den politiska utvecklingen, det nya statsskickets grundläggning,
tidehvarfvets första lyckliga period under Arvid Horns ledning,
partistriderna och de växlande partierna, hattarnes entusiasm och
mössornas nyktra prosa, samt de så småningom framträdande politiska
doktrinernas kamp. Därjämte meddelas fint utförda karakteristiker
af de framstående personligheterna, från konungar och drottningar
till några typiska statsmän, sådana som Arvid Horn, Karl
Gyllenborg och Karl Gustaf Tessin, Samuel Åkerhielm och Jakob Serenius
—- man saknar den i så många hänseenden intressante Anders von
Höpken, hvars misslyckande som statsman i sin mån belyser
tidehvarfvets art. I afseende på parti bildningen må framhållas
författarens mening, att något egentligt mössparti kan man ej tala om
förrän efter Horns fall. Något för de flesta nytt torde innehållas i
framställningen af hofpartiets betydelse för utvecklingen af de
konstitutionella idéerna i modern mening, d. v. s. idéerna om en riktigt
afpassad maktfördelning mellan konung och riksdag. Dessa
hofpartiets sträfvanden buro frukt i 1772 års regeringsform, »Sveriges
första, verkligt konstitutionella författning», såsom förf. uttrycker sig.
I omdömet ligger en viss sanning men tvifvelsutan äfven, så kort
och skarpt som det här är formuleradt, någon öfverdrift. Det får väl
anses som ovisst, om Gustaf III någonsin velat spela rollen af en
konstitutionell monark; i hans regeringsform saknas ju förutom annat
hvarje spår till ministeransvarighet. I öfrigt tecknas hattpartiet i
sitt senare utvecklingsskede, åren 1747—1756, med en omisskänlig
sympati; teckningen kunde behöfva, synes det oss, en något starkare
skuggning.
Hela den senare hälften af boken är ägnad åt »frihetstidens
kulturlif» och utgör den icke minst intressanta delen, afsedd som
den just är att föra läsaren in i ett bättre förstående af perioden.
Det var en god tanke att at denna afdelning gifva en sådan bredd,
och man önskar endast att man för andra partier af vår historia
ägde sådana sammanfattande skildringar. Här behandlas först det
»politiska lifvet» med anförande af många betecknande smådrag.
Särskildt ägnad att fånga uppmärksamheten är den ganska utförliga
framställningen af det korrupt.ionsväsen, som gjort den maktägande
riksdagens tidsskede sorgligt ryktbart, liksom af andra partiväsendets
förvillelser. Därpå följer en med mycken sympati utförd och väl
gjord öfversikt af »Vetenskapen», »det exakta och typiska uttrycket
af frihetstidens anda och intresse», det »mest fulländade resultatet»
af dess arbete, »dess beståndande insats i den svenska nationens andliga
utvecklings. Sedermera skildras »vitterheten och konsten», pressen, det
religiösa lifvet, »det ekonomiska och sociala lifvet» samt »seder och bruk».
Det är i dessa kapitel, som de moderna idéernas samband med
frihetstiden särskildt påpekas. Vi fästa bland annat uppmärksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
