- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Adertonde årgången. 1898 /
77

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DANMARKS POLITIK GENT EMOT SVERIGE 1707 — 1709 77

huru farlig ban fann sin situation, och detta genomskådades mer
än väl af de furstar, till hvilka han vände sig för att vinna hjälp.

Så förklaras till fullo den danska politikens i det längsta
reserverade hållning mot tsar Peters anbud Västeuropas förhållanden
intresserade och bundo; händelserna i Östeuropa lockade visserligen
äfven men ej tillräckligt starkt för att öfverskyla vådan af en
inblandning där. Alltså följde Fredrik -IV sin sachsiske kusins exempel
och bidade tiden, allt under det han sökte hålla sig alla vägar
öppna. Denna statskonst syntes då vara den klokaste, men utgången
kom att visa motsatsen — det är ju ej endast denna gång, som
Väst-Europa förutsett Rysslands grundliga nederlag, som den ryske
härskaren själf högst bekymrad nästan bönfallit om hjälp, och som
slutet till allmän öfverraskning blifvit ryssarnes fullständiga trinmf
öfver angriparen. Att Danmark åren 1707—1709 genom sin
passivitet försatt gynnsamma tillfällen, är onekligt, men att den danska
politiken ej förutsåg utgången af Karl XII:s anfall på Ryssland, kan
väl egentligen ej förvåna så mycket mera, än att man år 1712 ej
vågade räkna på att Napoleon skulle så grundligt misslyckas i sina
afsikter.

Dessa allmänna drag, hvilka kasta ljus öfver hela den politiska
situationen och förklara de särskilda deltagarnes hållning, synes
förf. ej hafva tillräckligt fäst sig vid. För honom ligger tydligen
hufvudvikten på att i detalj följa gången af de olika förhandlingarna
mellan Ryssland och Danmark. Äfven vid hans skildring därvidlag
torde nog ett och annat vara att erinra. Vid sidan af de allmänna
politiska synpunkter, som härofvan påpekats, hafva tydligen ett par
andra bidragit till att konung Frekrik åtminstone skenbart ställde
sig kylig mot tsarens enträgna yrkanden och anbud. Först och
främst ville han såsom klok affärsman ej sälja sin hjälp för billigt
och inskränkte sig därför — då saken ju ej syntes brådska — till
att tillsvidare söka afpressa tsaren de största möjliga anbud:
meddelandena till Manteuffel och Urbich i Venedig och Dolgorukij i
Köpenham vid böljan af år 1709 (se sid. 41—42 och 48) gifva
tydligen detta vid handen. En annan orsak till att
underhandlingarna gingo så långsamt var utan tvifvel den, att konung Fredrik
högst ogärna ville afsluta någon traktat med tsaren i Köpenhamn,
eller öfver hufvud å någon punkt utanför Ryssland. Hvad kunde
man egentligen på sådant afstånd veta om ställningen i Ryssland
och tsarens resurser, af hvilka likväl det planerade företagets
framgång väsentligen skulle bero?1 (Jfr detta arb. s. 38 svaren till
Urbich). Under sådana omständigheter kan det näppeligen förvåna,
att konung Fredrik icke ville inlåta sig på någon egentlig
underhandling med den ryske agenten Urbich, när denne förklädd
uppsökte honom under karnevalsfestligheterna i Venedig, januari—februari

1 I ett belt annat läge kom naturligtvis saken genom den stora
vändningen till tsarens förmän i kriget. Då upphörde själfklart de viktigaste
betänkligheterna mot att afslnta traktaten i Danmark.

Hist. Tidskrift 1898s Granslen.

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1898/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free