Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1897 har varit mer än vanligt rikt på tilldragelser af
intresse för densamma. Årets vackra och lyckade konst- och
industriutställning är ett historiskt faktum, hvars fulla betydelse det
tillhör eftervärlden att bedöma. För den, som sysslar med vårt
lands äldre historia, har det varit glädjande att iakttaga ett så
lofvande dokument i fråga om hvad vårt folk, sedan det ej längre har
något att tillägga på bladen om dess krigiska bedrifter, kunnat
uträtta på de fredliga eröfringarnas fält. Medvetandet af att tillhöra
ett folk, som är mäktigt af ansträngningar och kan vinna segrar, äfven
om de icke äro blodiga, ger en annan syn på de gångna tidernas
utveckling, och vi behöfva ej längre skildra våra förfäders bedrifter
under den nedslående känslan af att själfva ingenting kunna uträtta
af bestående värde. Bland de publikationer, som utställningen,
hvilken ju äfven hade ett särskildt hörn ägnadt åt historien,
framkallade, må här endast erinras om det monumentala verket öfver
Stockholm med dess skildring af stadens utveckling alltifrån
grundläggningen.
På hösten kunde hela svenska folket samlas till en minnesfest
af ovanlig art, hvars medelpunkt var den snillrike monark, som
visat sig känna varmt för och förstå äfven den svenska historien
och som haft den för en Sveriges konung sällsynta lyckan att kunna
se tillbaka öfver ett fjärdedels århundrades fredsäll och i många
afseenden lycklig regering. I de festskrifter, som tillägnades konung
Oskar II, var äfven svensk historieskrifning representerad, så väl när
det gällde konungens egen regering och personlighet, som teckningen
af våra högskolors utveckling och behandlingen af problem ur vår
äldre historia, bland annat i fråga om vår bildnings utveckling och
förutsättningarna för vårt nuvarande politiska och kulturella lif.
En minnesfest af mera speciellt intresse för den historiskt
intresserade världen inträffade längre fram på hösten, då flera af våra
historiska forskare förenade sig om en festskrift till ära för Hist.
Föreningens styrelseledamot och mångårige ordförande, f. d.
riksarkivarien C. G. Malmström, på den dag, då han fyllde 75 år.
Skriften, som innebar ett erkännande åt ett halft århundrades
framgångsrik verksamhet i vår historiska vetenskaps tjänst, fortsatt 1897
med ett nytt band af Frihetstidens historia i dess andra upplaga,
vittnade om, huru nästan alla tidehvarf af svensk historia nu äro
föremål för en intresserad kritisk forskning.
Trehundraårsminnet af Karl XI:s död, som flerestädes i vårt
land firades, framkallade äfven ett par historiska publikationer.
Af våra historiska forskare ha under 1897 tvenne bortgått med
döden, nämligen den gamle intresserade och produktive krigshistorikern
kapten Julius Mankell, hvars första arbeten utgåfvos på 1850-talet
och sista utkommo någon tid efter hans död, samt arkivarien i
riksarkivet E. W. Bergman, hvars studier ägnades dels åt
kyrkohistorien dels åt hans egen hembygds historia uti Norrland.
Vid sidan af Hist. Tidskrift ha äfven andra periodiska
publikationer beredt plats åt historiska undersökningar eller aktstycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
