Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sänkte sig plötsligt ett tungt, mörkt moln
öfver denna lycka. Hvarifrån det kom, det visste
han icke, icke heller hvad som framkallat det. Han
kände det i luften innan det ännu var där, det
förebådade sig genom en oro utan skäl, en pinsam
känsla af tvång, en oförmåga att tala gladt och
obesväradt, och det närmade sig, gjorde luften allt
tyngre och skummare, tills det slutligen låg mörkt
och ogenomträngligt öfver deras hufvuden, ett
ständigt hot som aldrig bröt ut. Han såg de båda
kvinnorna gå där bleka och förstämda, han kände
att samtal afbrötos då han kom, och att de talade
med honom om saker, vid hvilka de blott med
svårighet kunde fästa tankarna. Han sporde med
sina blickar, men man undvek dem. Han riskerade
ett par öppna frågor, men fick svar som voro
stängda i dubbla lås, han höll sig borta ett par
dagar, men man yttrade ingen förvåning däröfver.
Han förtärdes af oro för dessa båda kvinnor, som
voro allt för honom, och han led än bittrare af
att se sig utestängd från deras förtroende. Och
det var något särskildt med Signe, något i hennes
väsende, hennes blick, hennes gång, som stundom
kom blodet att rusa upp åt hufvudet på honom
och hans händer att knyta sig.
Detta varade en hel månad; för farbror
Agathon var den lång som ett år. En eftermiddag,
då han kom som vanligt, var Signe ute; fru Agathe
tog emot honom med ett ansikte som strålade. I
samma ögonblick var allt glömdt, han fattade båda
hennes händer och tryckte dem våldsamt, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
