Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han stammade några meningslösa ord. Äfven hon
blef rörd, och det gick om en stund, innan de
kunde förklara sig.
Slutligen sade fru Agathe:
»Ja, min käre vän, jag har en stor, en
märkvärdig nyhet att berätta dig —kan du gissa hvad?»
Farbror Agathon såg leende på henne och
skakade på hufvudet.
Och långsamt, med betoning på hvarje ord,
fortsatte fru Agathe:
»Signe har förlofvat sig!»
Farbror Agathon såg fortfarande på henne,
som om han icke hört eller icke förstått; men
leendet bleknade långsamt bort på hans läppar.
* Förlofvat sig?* upprepade han slutligen med
tjock, hes stämma.
»Ja. Du tror det icke! Ack, jag tror det
knappast själf, men det är sant i alla fall. Det
blef afgjordt i går, och .. . och ... jag är så .. .
så lycklig.»
Hon brast plötsligt ut i gråt, försökte behärska
sig, stammande några ohörbara ursäkter, men gaf
sig så motståndslöst hän åt det våldsamma
utbrottet af en länge kufvad ångest.
Hon grät först hejdlöst och med snyftningar,
som skakade hennes kropp. Så småningom blef
dock gråten lugnare, och tårarna runno lätt och
ymnigt, utan någon ansträngning.
Farbror Agathon satt och såg på henne, men
han rörde sig icke, yttrade icke ett ord af tröst
eller medkänsla. Blekheten hade spridt sig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
