Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja,» svarade fru Agathe, »jag ansåg inte att
vi hade rätt att dölja det för honom.»
Dottern hade ett häftigt svar på tungan, men
hon betvang sig, och frågade endast:
»Nå?»
Hennes blick var forskande, på ett alldeles
särskildt sätt forskande, tyckte fru Agathe, och
hon undrade om Signe hade anat något.
»Du menar, hur han tog det,» svarade hon,
»A, han blef öfverraskad förstås, och ledsen
också, mest tror jag, för att vi döljt det för honom.
Men det blir nog bra igen, bara han får tid att
sätta sig in i det. Han ville visst inte träffa dig
nu med detsamma.»
Signe stod och betraktade tankfullt sin ena
fot, som hon böjt upp under kjortelfållen och
vände af och an på hälen. Hon var vacker som
en nyss fullt utslagen blomma. Ett par dagars
lycka hade förjagat spåren af hvad hon förut
genomgått. Till och med i detta ögonblick, då
obehagliga tankar upptogo henne och kommo henne
att smått rynka pannan, lekte ett hemlighetsfullt
leende på hennes läppar. De djupa skuggorna
under ögonen gåfvo hennes ansikte ett smäktande
uttryck.
Plötsligt kastade hon upp hufvudet, gjorde en
åtbörd af ungdomlig bekymmerslöshet, och gick in
i det inre rummet, efter att hafva sett på modern
med en flyktig blick, som icke förrådde någonting.
Denna såg efter henne, betraktade den smärta,
smidiga gestalten, som hade fått något egendomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
