Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu hade äfven den brustit sönder i ett
skärande missljud, en annan hade röfvat den, —
den fanns icke mera för honom. Signe var icke
mera hvad hon varit, kunde aldrig bli det mera,
— den rena, skära tonen var förstämd, kunde
aldrig mera klinga som förr.
Och nu satt han där åter, ensam med sin
gamla fiol. Månne själen hade återvändt till den
igen, ånyo uppsökt sin gamla bostad, sedan den
lidit skeppsbrott äfven där ute i lifvet?
Han lät stråken sakta glida öfver strängarna,
— men han tyckte det skar ett biljud igenom från
gårdagens melodier. Och långsamt och metodiskt
började han att putsa fiolen, tog bort de gamla
strängarna, rensade hvarje nåt, hvarje springa från
damm och smuts som samlat sig där, gned den
blank och glänsande, satte nya strängar i. Han
sysslade med detta arbete större delen af
förmiddagen.
Så stämde han fiolen, och letade fram en
gammal stråke som han icke }>å många år användt.
Och så spelade han igenom allt hvad han kunde
minnas af sin gamla, fina repertoir, — de stycken
som han haft kärast; minnet svek honom alltsom
oftast och det blef endast spridda fragment; och
ofta, då melodien ljöd hel och klar inom honom,
svek handen och mäktade icke tolka den.
Han lät fiolen åter sjunka. Å jo, kanhända
att själen kommit åter, men den var gammal och
trött och längtade efter att hvila. En stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
