Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattig själ, som blott kunde snyfta och småle;
klangen var borta, såväl i dess sorg som i dess jubel.
Han kom att tänka på sin plats i orkestern,
den nötta stolen och notställaren med sina slitna
häften, — och han såg framför sig en lång,
tröstlös räcka af kvällar, då han skulle sitta där inne
och ackompagnera den mänskliga dumheten, — han
som en gång haft så vackra melodier i sitt bröst.
»Å nej,» sade han sakta och bestämdt, »å nej!»
Och ännu en gång satte han fiolen till hakan
och spelade den lilla melodien, som han
komponerat, när han första gången varit på besök hos
fru Agathe, den hvita melodien med de hvita
variationerna.
Och då den sista tonen förklingat, satte han
fiolen mot knät, och med ett hårdt grepp bröt han
sönder den Bitarna föllo ur hans hand, ned på
golfvet.
Orörlig satt han kvar och såg på dem, —
känslolös och kall. Nu var det gjordt, — hvad som
återstod, det syntes honom så lätt, så naturligt.
Han ville endast vänta på mörkret.
Tiden gick, han hade icke längre någon
förnimmelse af den. Han tänkte icke på något, kände
intet, — han hade endast medvetande af sig själf
som af en redan död människa, som satt och stirrade
på bitarna af det, som en gång varit hennes själ.
Plötsligt tyckte han, att någon ropade på
honom. Han reste sig hastigt upp, lyssnade. Nej,
det var ingenting. Han såg sig omkring, — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
