Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela denna vinter sökte han hennes sällskap.
I ensamheten upptog hon endast tillfälligtvis hans
tankar och inkräktade icke på hans andra intressen,
men när han kom bort, saknade han något om
han icke träffade henne, och intresserade sig endast
för henne om hon var med. Han kom så
småningom underfund med hvad det var, som gaf
hennes samtal, hennes tankar och omdömen deras
egendomliga, originella behag, hvad som utgjorde
själfva kärnan i det intresse hvarmed hon
omfattade allt, och som uppfriskade likt ett vackert
vårregn eller värmde likt en tidig vårsol, — det var,
att allt yttre för henne korresponderade med något
inre, att hon alltid, — så snart hon icke lämnades
fullkomligt likgiltig — knöt ett band mellan det
som utifrån närmade sig henne och sitt eget
personliga lif. Människor och ting voro icke endast
människor och ting utom henne, utan de hade
äfven sin bildlika motsvarighet i något inom henne
själf, en känsla, en tanke, en drömbild, en fantasi.
På detta sätt lefde allt ett slags dubbellif för henne,
och det var i det skenbara, af henne själf skapade
lifvet som hon med ett barns förtroendefullhet gick
och rörde sig, talade och tänkte. Därför var hennes
uppfattning af människor i allmänhet abstrakt och
idcel, stundom rent godtyckligt fantiserad, men
stundom också öfverraskande genom sin
djupgående, det väsentliga träffande sanning.
Han skrattade ofta åt hennes »romantiska»
föreställningar, förvånades stundom öfver hennes
slående anmärkningar, men vare sig han skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
