Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller förvånades erfor han ett starkt begär att göra
sig till herre och mästare öfver denna hennes
fantasivärld, trycka sin andes prägel på den, föra
den i sin viljas ledband. Men här var det som
han mötte ett hårdnackadt motstånd, fotadt icke
blott på trots utan äfven •— och det var det som
kränkte honom, — på motvilja, här var det som
han gång på gång måste erkänna sig slagen.
Han frågade henne en gång, då de samtalade
om en person, som de båda kände, men om hvilken
de hyste alldeles motsatt mening.
»Och jag, — hvad tror ni jag är för en män*
niska?»
Hon såg på honom och det lyste upp i hennes
blick. Han trodde sig förstå att frågan smickrade
henne.
»Jag skulle lättare kunna säga hvad ni inte
är,» svarade hon.
Han smålog, halft belåtet, halft uppmuntrande.
»Nå, och hvad är det?»
Hon betraktade honom, allt allvarligare och
allvarligare.
»Ni är inte — ung,» sade hon slutligen med
det melodiska tonfall, hennes röst alltid fick, då
hon uttalade en öfvertänkt tanke.
Då erfor Sten Furu en för honom annars
främmande känsla, ett begär att beklaga sig, väcka
medkänsla. Nej, det var sant, han var icke ung,
han hade aldrig varit riktigt ung, — och han
broderade på detta tema, själf icke riktigt på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
