Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid middagstiden begaf han sig till hennes
bostad. Hon och hennes mor bebodde ett par
rum i bottenvåningen af ett större hus, till hvilket
en ganska vidsträckt trädgårdstomt hörde. Just
då han skulle knacka på hennes dörr, fick han
genom den öppna farstudörren se henne ute i
trädgården. Hon gick bortåt på en af gångarna. Han
skyndade sig att hinna upp henne.
Då hon hörde hans steg, vände hon sig om,
och hela hennes ansikte lyste upp af glädje.
Hennes kinder fingo färg, och som hon stod där i
solskenet, med hatten skuggande öfver ögonen, men
ljuset smekande kindens och halsens kontur, tyckte
han att han återsåg den unga flickan från förr.
1 detta ögonblick erfor han en oblandad
segerglädje.
>Jag trodde ni alldeles hade öfvergifvit mig,»
sade hon med sitt mjuka, melodiska tonfall, då
han kommit fram till henne och tagit hennes
framsträckta hand.
»Jag har haft litet att länka på,» svarade
han. Han såg sig hastigt omkring i trädgården, —
flere andra byggnader vette med sina fönster däråt.
»Har ni lust att göra en liten promenad med
mig,» frågade han, »uppåt bergen?»
»Ja, så gärna,» svarade hon med en nästan
barnslig ifver. »Jag har just haft en sådan lust
att komma ut i dag. Ska’ vi gå nu med
detsamma?»
»Ja, om ni vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
