Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skall bara gå in och hämta min parasoll
och säga till mamma!»
Hon sprang ifrån honom. I dörren vände
hon sig om och ropade:
»Tack för att ni kom!»
»Jag undrar om hon anar någonting,» tänkte
han, medan han stod och väntade på henne, och
då hon kom ut igen fäste han en skarp, pröfvande
blick på henne. Men hennes sätt och
ansiktsuttryck röjde ingen förvirring, endast en nästan
barnslig glädje.
De gingo framåt strandvägen. Då de hade
gått en stund under tystnad, sade han med en
lång blick på henne:
»Vet ni, i dag är ni alldeles som en ung
flicka.»
Hon rodnade, men mötte så med ett frimodigt
leende hans blick och svarade:
»Så roligt att ni tycker det, för, — ni må skratta
eller ej, —jag känner mig verkligen till mods som
den tiden jag var en ung flicka.»
»Litet förståndigare ändå, —litet mindre
öfver-spänd, hoppas jag?»
Hon rynkade ögonbrynen.
»Jag tror inte jag var öfverspänd, —jag tror
inte att jag dömde så orätt den tiden.»
Han såg på henne, nära att bli ond, men
betvang sig så och svarade öfverlägset.
»Det har ni dock medgifvit sedan.»
»Har jag?»
Hon såg trotsigt och förnekande på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
