Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som den genaste vägen till hennes förtroende
skyndade äfven han att ikläda sig kostym.
Resultatet motsvarade dock icke fullt hans
förväntningar. Han kände att det fanns en gräns,
som han icke utan fara att förlora allt kunde
öfverskrida, och denna gräns var det just, som han
fann sitt lifs enda eggelse i att utplåna. Så snart
detta blifvit klart för honom, spejade han sig
omkring för att upptäcka den yttre orsaken därtill;
ty att orsaken var en yttre tviflade han icke ett
ögonblick på.
Han iakttog hennes sätt gent emot de manliga
gästerna på gården, men han insåg snart, att om
det var någon af dem som hade företrädet framför
de andra, så var det han själf. Han försökte
komma hemligheten på spåren genom att utforska
modern, men utan framgång. Om det fanns någon
hemlighet, så var hon tydligen omedveten därom.
Att det fanns en sådan tviflade han icke på, och
han leddes därför till den slutsatsen, att den som
stod honom i vägen var en frånvarande. »Nå, i
så fall, tänkte han, tålamod bara! De frånvarande
få i längden alltid orätt.» Motståndet hade eggat
honom, och han beslöt att uppskjuta sin afresa
och se tiden an.
Då, en vecka efter hans ankomst, uppenbarade
sig plötsligt den frånvarande. Det var en ung
godsägare, den närmaste grannen till Kulla, en
barndomsbekant till fröken Elsa. Han hade varit
bortrest och därför dittills icke visat sig. Han
hette Wärn, var närmare trettiotalet, men såg be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
