Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— det var månsken, och hon stod och såg ut; han
slod med ryggen mot fönstret. Då såg han
plötsligt, hur hon rodnade öfver hela ansiktet; från ett
af de inre rummen hade Wärn kommit in i salen.
Men han var säker på, att hon hvarken vändt sig
om eller kastat en blick bakom sig, och Wärn
hade kommit så tyst, att hon icke kunde hafva
hört hans steg. Han föll på den tanken, att
rummet kanske afspeglade sig i rutan, och vände sig
för att förvissa sig därom. Men månskenet låg
rätt på fönstret och rutorna speglade icke. Han
såg undrande på Elsa och tänkte: är det så
allvarligt? Och under ett ögonblick var hans
förbittring borta och en annan känsla hade intagit
dess plats, en känsla som han icke kunde göra sig
reda för, något vekt och sorgset.
Wärn hade emellertid upptäckt dem i
fönstersmygen och kom nu rätt fram till dem, undvikande
att se på Hæger. Han stannade bakom Elsa och
frågade med en stämma, som icke var så klar,
som den brukade:
»Får jag lof att dansa första valsen med dig?»
Hon gaf till ett litet utrop, vände sig om och
skrattade:
»Å, så du skrämde mig!»
»Jag kan märka det,» svarade Wärn med en
ansträngning att låta sarkastisk. »Får jag den
första valsen?» upprepade han med tonvikt.
»Omöjligt,» svarade hon med ett lätt skratt
och en blick på Hæger. »Jag har redan lofvat
bort den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
