Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sade med en alldeles förändrad, mild och
beskyddande stämma:
»Se så, lugna er, det är inte så farligt!»
Han smålog själf åt det uttryck som hans
känsla ofrivilligt tagit, och i detta småleende var
det som om den sista återstoden af hans förra
sinnesstämning försvunnit.
Hon grät fortfarande lika hejdlöst; sakta tog
han hennes ena hand, förde henne till en bänk,
som stod i närheten, fick henne att sätta sig där
och stod väntande bredvid henne. Hennes
snyft-ningar aftogo så småningom i häftighet, och hon
fick makt öfver gråten. Han kände sig så
gammal, medan han stod där och lyssnade till dessa
ljud af barnslig förtviflan och betraktade denna
ungdomliga, kämpande gestalt, så gammal, så långt
ifrån henne, att intet annat band än ett nästan
faderligt begär att hjälpa, råda henne, numera
förenade honom med henne.
Då hennes gråt slutligen alldeles hade
upphört, sade han:
»Låt detta tjäna er till en läxa. Man kan
äfven köpa kärlek för dyrt.»
Hon såg med sina tårdränkta ögon undrande
upp på honom. Då trängde sig minnet af hvad
som förefallit åter på henne, hon blef blossande
röd och sänkte åter hufvudet.
Han smålog en smula buttert.
»Icke sant, fröken,» fortsatte han, »i djupet
af ert hjärta tycker ni att en människa som jag
är er motbjudande, en smula föraktlig till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
