Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med?» Hon svarade ingenting, böjde endast
huf-vudet djupare ner. Han fortsatte:
»Vet ni, hur jag blifvit sådan, som jag är —
för jag har inte alltid varit det? Det är genom
svartsjuka. Den första gången jag älskade en
kvinna, så väckte hon min kärlek genom att väcka
min svartsjuka. Medlet lyckades: det är ett medel,
som nästan aldrig misslyckas, men det är ett
farligt medel, (y — minns det, fröken — om ni väcker
en mans svartsjuka, lär ni honom också att
missakta er. All svartsjuka hvilar på missaktning. Och
får missaktningen blott en gång slå rötter, då kan
man blifva — sådan som jag är. Förstår ni det?»
»Ja,» svarade hon sakta, utan att se upp.
»Nå, då slutar ni upp med den leken, för er
egen skull. Och skulle ni någon gång känna lust
att börja om den igen, så kan ni ju minnas mig.»
Det ljöd en skiftning af hans vanliga ironiska
ton i de sista orden. Han bugade sig kort och
gick ifrån henne bort emot byggnaden. Strax
nedanför trappan, i skuggan af huset, stötte han
på en manlig gestalt. Det var Wärn.
Denne hejdade honom med ett mörkt,
beslutsamt uttryck i sitt ansikte och frågade hotande:
Hvar är fröken Elsa?»
Hæger såg lugnt på honom och svarade, i
det han pekade mot gången.
»Hon sitter där.»
De båda männens ögon möttes. Hæger kände
ett ögonblicks maning att klappa den andra på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
