Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där småttingar, som ännu ligga i vaggan och
hvilkas fysik man skall beundra.
»’Är det inte ett litet förtjusande ben, och se
bara sådana förtjusande valkar vid handleden och
sådana förtjusande fingrar se’nl’ Nej, vid min
salighet, jag tycker det är förtjusande, jag tycker
det ser ut som ett litet odjur, jag, ett litet
oformligt köttstycke, med förlof sagdt. Och så lägga
de det där lilla odjuret i armarna på en och vilja
att man skall hålla det. Det är ju alldeles
omöjligt att hålla i en sådan där liten tingest på ett
anständigt sätt, — man vet ju knappt hvad som
är upp eller ner, fram eller bak, och så är man
till på köpet i en dödlig ångest att råka tappa den.
Och så rätt som det är tyckes det lilla odjuret
plötsligt få syn på en, — gud vet livad det förut
menat med att stirra på en, — och så sätter det till
att skrika som man vore den lede själf. Uppriktigt
sagdt så sårar det mig, i synnerhet när mamman
till på köpet förebrår mig mitt skägg. Och när
allt det där väl är undanstökadt, så kommer stora
bror och sätter sig på mina gamla liktornar och
pretenderar att jag skall gunga honom, tills han
inte orkar längre. Och hur är det möjligt att föra
ett sammanhängande, förnuftigt samtal på samma
gång som den yngste medlemmen i familjen skriker
på ett högst sammanhängande sätt i rummet
bredvid? ’Bry dig inte om det/ säger pappan, — ’det
är bara den lille som vill ha mat, — hvad var det
nu du sa’?’ Ja, minsann om jag det vet — det
är som man skulle be mig tala filosofi med ackom-
T. Hedberg. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
