Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, pröfvar dem, börjar på att skura dem blanka
och slipa dem hvassa, finner att stålet är nästan
oskadadt och att armens kraft icke heller är
alldeles borta och slutligen, glad och yr, hugger
omkring sig som en ung pojke. Han blir svärmisk,
sentimental, drömmande, barnslig, han slutar med
att blifva kär på fullt allvar, och, Gud förlåte den
stackars token, tror jag icke han går i månskenet
utanför hennes fönster och ångrar att han icke
lärt sig spela guitarr och sjunga italienska visor.
»Men förnuftet ligger i bakhåll, griper honom
oförhappandes i kragen och säger: nej, min gubbe,
nu måste det vara slut med det här, det är inte
meningen att gå och svärma, det är meningen
att gifta sig! Tag på dig din frack och gå upp
och fria!
»Han stretar emot i det längsta, men slutligen
finns det ingen hjälp, han har fått höra vissa
antydningar om att han komprometterat flickan, och
hon har börjat se på honom med en min som
säger: hvad är det du menar egentligen? Och så
tager han då slutligen Gud i hågen och utsätter
en dag, då det oundvikliga skall ske.
»Dagen är inne, han har rakat sig, gjort sig
fin, gjort sig ung, så ung som möjligt. Han går
af och an i sitt rum och känner sig till hälften
som en brottsling, till hälften som en hvilken
oskyldig föres till afrättsplatsen. Detta rum, som
han så länge hatat, har på en gång åter blifvit
honom kärt, det förefaller honom, som om han
skall öfvergifva sitt verkliga hemland för att gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
