Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles ofattligt, hur man kunde minnas något sådant
två dagar efteråt.
»Alt fälla en dom i saken var fullkomligt
omöjligt för ett vanligt människoförstånd, lika
omöjligt som att med en bordsknif klyfva ett
hårstrå, och så fann jag då på den utvägen, som jag
trodde vara den bästa, att i skämtsam form
framställa min oförmåga alt se saken från en högre,
allvarlig synpunkt, hvarför jag som artig karl gaf
frun rätt. ^
»Men detta slog tydligen icke bra ut. Frun
var bara halfbelåten och min vän helt missbelåten,
och aftonens stämning blef tämligen tvungen. Vi
gingo tidigt och lade oss.
»Den följande dagen förändrades situationen
återigen något. För en ytlig uppfattning skulle
det hafva förefallit som om en försoning ägt rum
mellan de båda makarna; de talade med
hvarandra om likgiltiga ting, lugnt och sansadt, utan
att blifva heta; deras blickar undveko icke längre
hvarandra, och vid ett tillfälle tryckte han till och
med en kyss — på hennes panna. Men de
likgiltiga ting de talade om, voro nästan allt för
likgiltiga, blickarna för lugna, kyssen allt för
påfallande omotiverad; jag insåg mycket snart, alt
försoningen endast var skenbar, och alt där fanns
åtskilliga oulbrunna kol under askan.
»Mot mig visade sig mannen vänskaplig med
en anstrykning af höflighet, den unga frun åter
synnerligen, ja till och med pafallande älskvärd.
Detta generade mig till en början, ty jag ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>