Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det följde en stunds tystnad. Min vän »mullvaden’)
gick och log för sig själf, och det är nog
antagligt, att jag gjorde detsamma, ty då han efter en
stund kom att se på mig, utbrast han något retligt:
»Hvad är det nu, som du går och inbillar
dig?»
»Ingenting!» svarade jag. »Men det var en
vacker hälsning, som du fick där.»
»Nå ja, hvarför skulle inte jag också någon
gång kunna få en vacker hälsning? Vet du för
resten hvem det var hon hälsade på?»
»På dig naturligtvis.»
>Det var på sin ’ungdoms hjälte’ du!» sade
han i en oefterhärmligt komisk ton.
»Har du varit hennes ungdoms hjälte?»
»Jag, gamle mullvad, såsom jag går och står
här, har varit hennes drömmars hjälte, den,
omkring hvilken hennes unga, oskyldiga hjärtas
romantik samlat sig, hennes förkroppsligade ideal,
inbegreppet af allt det bästa, ädlaste, manligaste,
som hon kunnat plocka samman ur sina
flick-romaner och sammansmälta med sin egen,
aningsfulla längtan. Det är en ganska svår situation det,
må du tro, för en gammal mullvad.»
»En mycket smickrande situation!»
»Smickrande, men svår. Och inte så litet
förödmjukande på samma gång. Det är icke
alltid så roligt att veta, det någon går och tror, att
man kan göra hjältedater, helst då man tycker det
är synd att förorsaka denna någon en missräkning.
Andras stora förväntningar på en själf, ack, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
