Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man ropade på mig inifrån spelrummet, och
jag försvann, tagande med mig det angenäma
minnet af denna blick, och en förvånansvärd tur.
För återstoden af kvällen satt jag alltid med kort
på handen.
*På sådant sätt var det jag blef hennes hjälte.
Jag roade mig med att göra psykologiska
iakttagelser; jag gjorde det nog också mycket för att
undgå att finna mig själf allt för löjlig, och det
lider intet tvifvel att denna dans i hennes fantasi
omformade sig till ett slags hjältedat, som kastade
ett skimmer öfver hela min obetydliga person. Du
förstår, det var motsatsen, som frapperade henne,
väckte hennes intresse och gaf stoff åt hennes
fantasi, motsatsen mellan mitt yttre, mitt vanliga
uppträdande och denna valsens fågel Phcenix, som
plötsligt och oväntadt uppenbarat sig. Det var
för henne något romantiskt i detta, och det
be-höfdes icke mera, för att hon skulle smycka mig
med all den öfversvallande romantik, som klappade
i hennes unga sinne och sökte sig ett fäste i det
lefvande lifvet.
»Det var alldeles oförtydbart, att jag
hädanefter var föremålet för hennes tankar, hennes undran
och intresse. Hon kunde icke se mig utan att
rodna, — nå, det betydde nu mindre; men mera
betydde den stora blicken, som jag nu utan någon
egen förskyllan och värdighet alltid framkallade,
och hennes sätt att lyssna, när jag talade, och
hennes obenägenhet att lämna rummet, när jag
var närvarande. Och så började jag på att allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
