Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag förstod äfven att hon var för god för teatern;
jag förstod hur hon led af att behöfva gifva sitt
innersta väsen’ till pris för en tanklös åskådarhop,
— och jag förstod mycket annat, som ingen mer
än jag — och hon förstås — förstod.
»Och hon lät mig förstå sig, hon lät mig blicka
in i ’sitt innersta väsen’, hon lät mig hysa ’den
stora kärleken’, som måste döljas för hela världen,
för att icke oskäras, — och hon lät mig offra mina
sparpengar på buketter och mina nätter på dåliga
vers och mina dagar på att smälta och dikta vidare
på hennes förtroenden.
»Och att tänka sig att på detta lefde jag ett
helt år, lefde så intensivt, att jag nästan hela tiden
umgicks med tanken på döden! — Ty jag har
sedan kommit under fund med att dödstankar äro
de starkaste lifstecken, som en yngling kan ge
ifrån sig.
»Jag fick lof att än en gång se på henne,
som mäktat åstadkomma allt detta, och jag
öppnade åter mina ögon. Då mötte jag hennes blick;
hon hade i all stillhet vaknat och betraktade nu
i sin ordning mig, med en blick som att börja
med var nyfiken, frågande, och så, då den några
gånger mött eller undvikit min, plötsligt blef
igenkännande. — Jag reste mig halft upp och lyfte på
mössan; hon gjorde en gest, en stor gest, och
utropade :
»’Nej, är det icke —?’
»Jo, det var! — Och vi skakade händer, och
vi skrattade och funno del högst märkvärdigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
