Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det egendomliga var, att denna begåfning
icke tycktes stå i något samband med hans öfriga
personlighet. Den hade blifvit upptäckt af en
händelse, till hans egen öfverraskning, under hans
studietid i Upsala; sedan hade han lagt sig vinn
om att utbilda och förkofra den, ty fast han sökte
gifva sig sken af att ringakta den, var han i
hemlighet mycket stolt öfver den. Han njöt lika mycket
af att höra sin egen röst, som han smickrades af
bifallet. En tyndig vändning, en väl funnen fras
kunde glädja honom i flere dagar, och det hände
honom ibland i ensamheten att gå och hålla tal
om någon diktad anledning. Annars var han en
enkel och anspråkslös människa, med jämn
begåfning och en ärelystnad som syftade mot 6,000
kronors inkomst om året; hvad man brukar kalla:
en hygglig karl, hvarken mer eller mindre.
Det märkligaste tal han någonsin hållit, hölls
under följande omständigheter.
Vid några och trettio års ålder träffades Hans
Häger af en stor olycka, som förstämde hans annars
jämna och glada lynne och öfverflyttade honom
ur de belåtnes i de missnöjdes krets. Han täflade
med en af sina umgängesvänner om en ung flickas
hand och hade den grämelsen att se denne gå
med seger ur striden. Han hade hela tiden trott
sig vara den gynnade, och slaget var därför så
mycket mer förkrossande. Det var icke
förödmjukelsen allena, — för honom själf tedde sig den
till och med som en bisak — hvad värre var,
olyckan öppnade hans ögon för att hans kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
