Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En slutkläm? — Till hvad? Till ett tal! Ett
tal för hvad? — För ett brudpar. Dessa
slutledningar följde med blixtens hastighet, och hans
ansikte förmörkades åter. Han reste sig upp,
slungade med all sin kraft cigarrstumpen i
kakelugnsvrån och önskade, att han hade haft Stuhr där i
stället. Så klädde han hastigt af sig och kröp i
säng. Men han kunde icke somna på länge; den
där fördömda frasen satt som fastspikad i hufvudet
på honom, och han kunde inte låta bli att svarfva
på den. Då han slutligen somnade, förföljde den
honom till och med i drömmen.
Då han vaknade på morgonen hade han glömt
den, men fram på förmiddagen, då han satt på
sitt kontor, kom den plötsligt för honom igen, och
åter slog han pennan i bordet, denna gång i en
samtidig blandning af belåtenhet och harm. Och
bakefter kom med en liten suck den reflexionen
åkande: »det var i alla fall förbaskadt synd!»
Från denna stund blef han icke åter fri från
sin »slutkläm». I början plågade den honom,
men så småningom började han finna ett visst
nöje i att handskas med den, fila på den, från
olika håll bygga upp trappor till den af väl
tillhuggna fraser. Det kunde icke hjälpas, han kände
att han här hade sitt mästerstycke, och det grämde
honom att detta mästerstycke icke kunde få glädja
en stor allmänhet. Det grämde honom icke mycket,
men litet grämde det honom i alla fall, och denna
lilla grämelse inlät sig helt oförsynt i kamp med
hans andra, stora, djupa grämelse, och, hur under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
