Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt det låter, utgick icke så sällan ur kampen
som segrare.
Det skulle bli en rätt egendomlig, invecklad
historia att beskrifva Hägers sinnestillstånd under
de följande dagarna. Han var alltjämt olycklig,
men han kryade märkbart till sig i sin olycka,
han fick aptit, friskare färg på kinden, spänstigare
gång, klarare blick. Han fann till sitt stöd i olyckan
tankar, som hittills varit honom främmande, om
själfuppoffring, ädelmod, eller om en sinnesstyrka
som dolde smärtan under ett likgiltigt yttre. Han
beslöt att gå på bröllopet, och motiven till detta
beslut voro tvenne, hvarandra stick i stäf
motsatta; det ena var, att icke göra dem den glädjen
att se, att han var olycklig, — det andra var, att
icke störa deras lycka med den tanken att han
var olycklig. Han kände till och med, att han
skulle vara i stånd att önska dem lycka med några
väl sagda ord och han tänkte sig själf sägande
dessa ord — och fick tårar i ögonen när han
hörde bifallsropen efteråt.
Bröllopsdagen kom — det skulle blifva stor
middag. Häger gick sent, så att han kom midt under
själfva vigselceremonien. Då han väl kommit in,
ångrade han sig nästan och önskade sig borta,
men nu var det för sent, han måste hålla god
min. Och det lyckades honom bättre än han
någonsin vågat hoppas, trots det han kände sig
vara föremål för de andra gästernas nyfikna blickar.
Hvad som försiggick inom honom, — ja, det visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
