Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftonens olikartade rörelser kommo nu efter, och
hans tankar voro tämligen grumliga. Han kände
sig djupt olycklig.
Då de voro nära hans port, bröt Stuhr
ändt-ligen tystnaden och började prisa hans tal. Häger
hörde en stund stillatigande på honom, — men
plötsligt vände han sig emot honom, grep honom
med båda händerna i kragen och skakade honom
våldsamt.
»Det var du!» utbrast han. »Det var du
som — talet!»
Han var så upprörd att han icke kunde tala.
Stuhr såg intresserad upp i hans ansikte.
»Men det var ju ett vackert tal!» sade han.
Häger lät armarna åter sjunka och mumlade:
»Du föraktar mig, — jag vet, att du föraktar
mig!»
Stuhr strök sig om näsan och såg allt mera
intresserad ut.
»För att du höll det där talet, menar du?» —
Han lät höra ett slags skrockande skratt. Men
så blef han åter allvarsam, klappade Häger på
axeln och sade:
»Prat, min kära bror! Hvarmed skulle vi väl
bota våra stora sorger, om icke med vår lilla
fåfänga. Gå nu och lägg dig!»
Därmed sköt han honom in genom porten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
