Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anatole France.
L’Anneau d’améthyste.
Det finns väl ingen samtida författare, som
är så utsökt elak mot sina samtida som Anatole
France. Utan att förändra en min, utan att
någonsin höja eller sänka rösten från den ton af
förbindligt instämmande, som är hans berättarkonsts
karaktäristikon, utan att någonsin påpeka, stryka
under eller accentuera, gör han sina axplockningar
på den mänskliga dumhetens gammalbruk och
nyodlingar. Hans tro på dumheten är orubblig och
gränslös; intet öfverraskar honom, han håller
alltid god min och refererar med ett osvikligt allvar
de otroligaste sottiser. Han är lika hänsynsfull
mot sina läsare som mot sina hjältar och hjältinnor,
det händer honom aldrig att taga läsaren i nacken
och tvinga honom att se; tvärtom, hans konst
består just i att göra oförnuftet $å förvillande
likt förnuftet, att man får vara på sin vakt för
att icke taga miste och ohjälpligt kompromettera
sig. Han öfverdrifver aldrig, karikerar aldrig —
hvad skulle det tjäna till? Hans elakhet består
egentligen däri, att han låter människor tala, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
