Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sprakar från deras hjärnor som från ett
elektriskt batteri, helst när de få urladda sig på
hvarandra. Icke ens när de äro kärlekskranka och
trånsjuka kunna de låta bli att gyckla. Särskildt
är Beatrice, hon som är född under en dansande
stjärna, en af de yppersta lustspelsfigurer som
finnas.
Det är icke lätt för nutidens skådespelare att
fylla ett stycke som detta med den rätta andan och
tonen, och man får från början sätta sig in i den
tanken, att ett uppförande nu endast kan ge
en svag afglans af hvad det kunde och borde
vara. Man är just icke bortskämd med att det
sprakar och gnistrar på Dramatiska teatern, och
icke var det heller i lördags alltför mycket af den
sorten, men godt humör och god vilja fanns det
dock på några af de viktigaste händerna. Främst
må då nämnas herr Personne, som fyllde sin
tacksamma plats som Benedict med all heder, och
fröken Janson, som gjort allt för att lägga sitt
temperament och sin diktion till rätta för Beatrices
roll. Men icke blef munterheten så lekfull, så
yster, så smittande som den skall vara; de skarpa
replikerna voro stundom litet för skarpt menade.
Däremot fick det duktiga, det modiga, en smula
manhaftiga i karaktären en god relief. Fru Bosse
hade en förtjusande apparition som den veka och
barnsliga Hero, och sade sina få repliker med
fin och mjuk uppfattning, men allt för mycket i
höjden pressad stämma. Det häftiga gråtutbrottet
i anklagelsescenen föreföll malplaceradt, en
hjälplös tystnad hade i alla händelser vackrare målat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
