- Project Runeberg -  Dikter /
127

(1896) [MARC] Author: Tor Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Dig ropar jag som människorna bida
med tjusning och med skräck sen tusen år,
Din närhet bländar dem, de ängslas, kvida,
de frukta domen som dem förestår.

De dröja sörjande bland sina döde,
de trefva i de spår de själfva gjort.

Men det är fåfängt, du är deras öde,
och lifvet leder till din tempelport.

»O herre, jag har hört profeter stamma
ditt namn på bålet, som dem folket tändt.
Jag andra sett, som själfva släckt den flamma,
de offrat dig, när deras skinn den bränt.

O hvilken skam att tjäna dig med fruktan,
hvars väsende är obetvingligt mod.

Kom, slå oss, herre, vi behöfva tuktan
förrän vår tempeltjänst blir ren och god!

»Jag ser dig: fjärran från du mot oss skrider,
af idel klarhet är ditt majestät,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:07:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/htdikter/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free