Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga flickan tvekade ett ögonblick, men
böjde sig så ned och klappade hunden på
huf-vudet, hvarefter Elsa drog honom med sig i
språng främåt vägen. De båda andra gingo en
stund tysta bredvid hvarandra.
Slutligen sade han med låg, osäker stämma:
»Är det för min skuld, det där missnöjda
vecket i pannan?»
Han såg med ett nästan ödmjukt leende
upp i hennes ansikte.
Hon besvarade hans blick kallt och afvisande.
»Hvad menar ni?»
Under det deras ögon möttes, försvann
leendet från hans mun, och hans ansikte fick ett
allvarligt, nästan sorgset uttryck.
»Ingenting,» svarade han med en lätt suck
och nickade för sig själf, liksom bekräftande en
tanke. Därefter bytte han tvärt om sätt och
slog an en skämtsam ton.
»Jaså, fröken, att ni är ute och svärmar så
här tidigt på morgonen?»
»Jag tycker mycket om att promenera om
morgnarna. Men det är väl mer förvånande att
se er uppe så tidigt.»
»Om ni vill tro mig eller ej, fröken, så har
jag redan varit uppe i två timmar.»
»Två timmar! Nej, vet ni!» skrattade hon
en smula ansträngdt.
»Rena sanningen! Jag har godt om vittnen,
folket gick just ut i arbetet, när jag kom ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
