Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag kan hälsa från Sätraskog, gubben
mår visst bra, men jag vet verkligen inte hvad
han tänker om årsväxten, för jag råkade honom
inte själf.»
»Jaså, ne-nej, det är nog inte för gubbens
skull du så ofta gör besök på Sätraskog,» sade
doktorn skrattande.
»Det är för att promenera,» svarade Kristian
Bode, i det han såg honom in i ögonen.
»Ja visst,» skrattade doktorn fortfarande, »och
jaga kanske. Jo jo, jag har nog märkt, att du
går på jagt, din skälm, men jag är rädd, att bytet
går dig ur händerna.»
Kristian Bode instämde i skrattet, i det han
fortfarande stirrade den andre in i ögonen med
sin envisa blick. Doktorn kände sig plötsligt
obehagligt berörd däraf och afbröt sitt skratt.
»Nej, ursäkta, jag har litet brådtom,» sade
han och gick med en afskedsnick. Då han
tagit några steg, stannade han och ropade tillbaka:
»Det var sant, Henrik har kommit med
morgontåget. Han är inne i salongen.»
Kristian Bode nickade och gick uppför
villatrappan, mumlande något mellan tänderna. På
de sista åren hade det blifvit en vana hos honom
att tala för sig själf, och då saknade hans röst
alldeles den älskvärda världsmannaton, som annars
utmärkte den.
I salongen fann han Henrik Wilde och
dennes mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
