Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som slutat helt tvärt efter att hafva varat
ett knappt år. Liksom det var Henrik, som inledt
förhållandet, så var det äfven han, som drog sig
undan, och det kunde Kristian Bode icke förlåta
honom.
»Du kan tänka dig,» sade fru Wilde, »så
öfverraskad jag blef, då Henrik plötsligt träder
in i rummet. Han hade naturligtvis icke skrifvit
ett ord förut.»
»Nej, naturligtvis,» svarade Kristian Bode
med ett menande leende.
Henrik lät sin blick glida förbi honom och
log mot modern, något förströdt.
»Jag beslöt mig verkligen så hastigt,» sade han.
»Ja, det var inte meningen som någon
förebråelse; jag är glad, när och hur du kommer,»
svarade hon ifrigt.
»Ja, modershjärtat är ett underligt ting,» inföll
Kristian Bode allvarligt.
Fru Wilde rynkade pannan ett ögonblick, men
sade ingenting och öfvervann hastigt sitt missnöje.
Det lönade icke mödan att bli ond på honom.
»Nå, jag såg du var ute och gick,» sade Henrik
efter någon tystnad, »hvem var det du gick med?
»Det var lilla Elsa,» svarade Kristian Bode
»kände du inte igen henne?»
*Jag menar den andra, det unga fruntimret.»
»Jaså, du intresserar dig för unga fruntimmer
du! Tyckte du, att hon var vacker?»
»Det är litet svårt att döma om från ett
snälltåg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
