Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans ögonbryn drogo sig något samman,
men han log fortfarande, ehuru något ansträngdt.
»Därför att jag icke har något särskildt att
tala om,» sade han, i det han rätade upp sig.
»Särskildt!» upprepade hon med en
förebrående tonvikt. »Behöfver man ha något
särskildt att tala om för sin mor.»
Han hade gått bortåt rummet, vände sig
nu häftigt om och sade med en afvärjande åtbörd
och ett plågadt uttryck i ansiktet.
»Nej, säg inte sådana där saker, det låter
så gjordt, och bed mig aldrig om ett förtroende,
för då–
Han afslutade icke meningen, utan gick fram
och kysste henne på hårfästet. Hon böjde tyst
hufvudet och såg icke upp på honom.
Han satte sig åter i stolen och återknöt
samtalet om morbrodern. Efter en stund lämnade
han henne för att gå och packa upp sina koffertar.
Då fru Wilde blifvit ensam, satt hon länge
orörlig, med slutna ögon och ett bittert drag
kring munnen. Plötsligt ryckte hon till — hon
tyckte, att ett litet hufvud lutat sig mot hennes
knä och att ett par små händer sökte hennes.
»Herre Gud, det är ju så länge sedan!» tänkte
hon med en suck, slöt åter ögonen och invaggade
sig i minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
