Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon föreställt sig, endast var upptagen af ett
enväldigt begär att komma sig upp, som
betraktade sitt yrke blott som ett medel härför,
stundom som ett hinder, och som nu skrattade åt
allt det, hvarigenom han vunnit henne.
Hon kände sig till mods som en människa’
hvilken i mörkret sträcker ut sin hand, viss om
att den skall fattas i en välkänd tryckning, och
i stället känner den sluten i ett hårdt, främmande
grepp. Hon ville draga handen tillbaka, men
greppet var säkert och den satt fast som i ett
skrufstäd. Då försökte hon inbilla sig, att det
hela var ett verk af hennes fantasi, att det var
en gåta, som snart skulle lösas till hennes lättnad
och lycka. Men gåtan löstes icke och gaf intet
medgifvande af att den behöfde lösas; den såg
på henne med kalla, nyktra ögon, som tycktes
håna hennes förvåning, och besvarade hennes
frågor med verklighetens själfsäkra: så är det,
som icke behöfver någon förklaring.
Hennes natur var en sådan, som förlorar
både mod och krafter så snart den står inför
något, som synes hafva visshetens omotsägliga
stämpel på sig. Hon gick utan fruktan emot en
fiende, äfven om den syntes henne öfvermäktig,
så länge hon icke hade bevis därpå, men siffran
på dess öfvermakt förlamade henne och slog
vapnen ur hennes händer. Hon kände sig som
herre öfver verkligheten, så länge den lånade sig
till hennes omdiktning, men uppreste den sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
