Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord, som hade allmänt burskap, men fingo
själf-ständig mening, och ett af de första den lärde
sig var: hvarför? Då kom en tid af bryderi och
bekymmer; hennes ärlighet uppreste sig mot
hvarje därför, som icke för henne själf var
full-lödigt, men hon förskräcktes öfver hur få de voro,
och ofta hände det henne, att till och med dessa
få obevekligt förkastades af den lille. Hon stod
villrådig och full af missmod. Då kom den lille
själf till hjälp och ledde henne in på en väg,
som hennes samvetsgrannhet hindrat henne från
att själf välja i första ögonblicket, den väg, som
förde tillbaka genom de vuxna årens irrgångar
till barnets ståndpunkt. Hon fann, att när hon
försökte lyfta den lille upp till sig, gick allt på tok,
men steg hon själf ned till honom, redde sig
genast allt till ömsesidig belåtenhet. Vägen var
så lockande, att det syntes henne omöjligt att
tveka, hon sade sig, att hon icke ville vara sitt
barns uppfostrare, ty det kallet var för tungt för
henne, hon ville vara dess kamrat, så i lek som
allvar, en god kamrat, ty det kunde hon, och
det var bättre än en dålig uppfostrare.
Sedan hon väl kastat bort all tvekan,
förvånades hon själf öfver, hur mycket af barnet
det ännu fanns kvar hos henne. Det var utan
någon ansträngning, som hon såg med barnets
ögon, tänkte med dess tankar, fann nöje i dess
lekar, följde dess snabba omkastningar i lynne
och intressen. Hon fann sig så hemma i denna
värld, där fantasien var allsmäktig gudom, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
