Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med något i ögonen fallande välbehag. Hon
tycktes känna med sig att hon varit till nytta
och vara glad däröfver.
Henrik kände det goda intryck, han från
början fått af henne, allt mera förstärkas, och
det var honom icke obehagligt att hon då och
då kastade en snabb, forskande blick på hans
ansikte.
Efter en stund kom Kristian Bode till dem,
slog sig genast ned bredvid Agnes och började
på sitt älskvärda och lediga sätt att föra en
konversation, utan att låta sig störa af hennes i
början något stela och afvisande hållning. Sedan
han narrat henne att skratta ett par gånger,
föreföll det som om han alldeles lyckats utplåna
den sedan morgonen rådande misstämningen, och
hon drogs med af hans munterhet.
Henrik satt en stund och hörde på, endast
med ett och annat ord deltagande i samtalet, men
reste sig så och gick tillbaka till morbrodern.
Han fann denne i färd med att sätta om alla
de plantor, som sonen satt ned.
»Hvarför sätter morbror om plantorna,»
frågade han, »fara de inte illa af det?»
Gubben såg först ut som otn han blifvit
öfverraskad under begående af något olofligt,
men svarade så:
> Jag skall säga dig, att jag tror att plantorna
trifs inte, om de inte bli nedsatta af vänliga
händer. Ja ja, du skrattar väl åt det du och
tycker att det bara är dumt skrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
