Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och undrade om man kommit in i prinsessan
Törnros’ trädgård. Vänta bara, låt mig hällas,
skall du få se, låt mig bara hållas.»
Han gnuggade händerna och skrattade. Det
var ett skratt, som Henrik aldrig förr hört hos
honom.
»Det har inte kostat mig litet, må du tro,»
fortsatte gubben, »men det är ju den enda lyx,
som jag numera består mig. Och hvad för en
lyx sedan, en lyx af lif, af sköna, lefvande rosor!
Kan det kallas för lyx det, — hvad, är det lyx
det?» utbrast han utfordrande.
Henrik skakade på hufvudet och gubben
lugnade sig åter. Han försjönk i tankar och
sade efter en stund, halfhögt, som för sig själf:
»Ja, detta är lyckan.»
Han mötte Henriks frågande blick och nickade
nästan högtidligt, i det han fortsatte:
»Detta är lyckan, säger jag dig! Och att
tänka sig att jag i sjuttio år gått utan en aning
därom, för att nu, när det kanske börjar att lida
mot slutet, finna den som af en slump. Gått
och samlat allt möjligt skräp, ja, — skräp, säger
jag,» hans röst fick ett harmfullt uttryck, som
tydde på att han ännu icke tröstat sig öfver
förlusten af detta skräp, > och trott att jag varit
lycklig med det och så inte haft en aning om
hvad som verkligen är lycka. För det här är
lyckan, ser du, den enda verkliga lycka som
finnes.»
Han log plötsligt åt en tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
