Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skulle blifvit högst öfverraskad om någon
sagt honom att han visat brist på finkänslighet.
Kristian Bode fick vid cigarren åter ett
anfall af tystlåtenhet. När han någon gång mötte
Henriks iakttagande blick, såg han hastigt bort
med en min af obehag.
Men vid ett tillfälle, då denne befann sig
något afsides från de andra herrarne, gick Kristian
Bode fram till honom, slog honom på axeln
och sade:
»Du skulle gå in till damerna du!»
»Hvarför det?» svarade Henrik kort och
flyttade sig så att den andres hand föll ned från
hans axel.
Kristian Bode skrattade och såg på honom
med en hånfull glimt i de blekblå ögonen.
»Är du verkligen en sådan oförbätterlig
stoiker, att du går förbi en skatt utan att ens göra
ett försök att bli egare till den?»
»Hvad menar du?» frågade Henrik kallt.
Det var ett uttryck i Kristian Bodes ögon,
som ovillkorligen smittade honom. De sågo skarpt
på hvarandra med en blandning af fiendskap och
gemenskap, något af den egendomliga,
sammansatta känsla som förenar två rivaler.
»Se så, gå du och försök din lycka!» sade
Kristian Bode. »För tusan, människan lefver icke
bara af teorier heller!»
Henrik blef plötsligt medveten om uttrycket
i sin blick och flyttade hastigt bort den. På
samma gång förbittrad och förvånad öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
