Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passion, du har väl kanske hört att man skämtat
med mig därom? Nåja, skämtet var inte så
malplaceradt, jag hade verkligen en passion, kan
du gissa för hvem, — för sanningen, min vän, jag
led af en olycklig kärlek till sanningen. Jag
ville lösa lifvets gåta, — heter det inte så? Jag
ville ransaka universum, få tag på tråden som
leder fram genom världslabyrinten. Och jag
tänkte och grubblade, jag läste och forskade,
och så fann jag mig till slut stående framför den
enda lösningen, som var möjlig, som bar
visshetens oförnekliga prägel. Det finns helt enkelt
ingen mening! Det låter ju mycket enkelt, men
— men, som sagdt, det knäckte mig. Det var
som att svikas af den man älskar, ty jag älskade
sanningen, eller trodde det åtminstone, men då
mina ögon sänkte sig i hennes, mötte de en kall,
främmande blick, som hade intet gemensamt med
min längtan, som stirrade på mig med
likgiltighetens grymhet. Och den blicken förföljer mig
sedan dess, den har smittat mig, så att jag blott
kan se med den. Jag är sjuk af den och kan
aldrig bli frisk igen.»
»Jag skall säga dig en sak,» fortsatte han
i en låg, hemlighetsfull ton, >jag tror icke på
någonting, jag kan icke tro, det är en känsla
som jag blifvit fullkomligt oförmögen till.»
»Öfverdrifver du nu inte!» sade Henrik Wilde
och såg på honom. »Hvad vill det säga att
icke tro på någonting, är det ens möjligt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
