Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mån växte hans ifver att komma fram, den växte
till en sådan hejdlös ångest, som griper en i
drömmen, då man vet att man måste utföra något,
hvarpå lif och död synes bero, men icke kan det,
är bunden, maktlös, förlamad, eller hinner icke,
kommer för sent; man flämtar, kämpar som en
lifdömd, brottas i tyst förtviflan, men kan icke,
hinner icke .. .
Sen var det en lucka i hans minne, eller
kanske också en oförmedlad öfvergång i drömmen.
Han befann sig åter på en landsväg, som
företedde den egendomligheten att den var kantad
med lyktor i stället för med träd, gammalmodiga
oljelyktor, med ställning i form af en galge. Som
landsvägen var alldeles rak såg han dem framför
sig i ett oändligt perspektiv. Han undrade hvad
dessa lyktor skulle betyda, och då han gick förbi
en milsten, stannade han och läste någonting
som stod skrifvet på den. Då tyckte han att
han förstod alltsamman, men hvad han läste och
förstod kunde han nu icke påminna sig. I
detsamma fick han se en kvinlig gestalt några steg
framför sig, fick en häftig hjärtklappning och
började förfölja henne. Det var en smärt,
ungdomlig gestalt, hvars gång hade en egendomligt
smidig men på samma gång bestämd karakter,
som föll skarpt i ögonen, så som fallet är i
drömmen, där människor och ting ofta synas
blott som försinligade egenskaper. Hans
hjärtklappning blef nästan olidlig, då han, alldeles
under en lykta, befann sig jämsides med henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
