Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förunderligt klara och lefvande, togo nästan form
af bilder. På samma gång var hans iakttagelse
af den yttre världen ovanligt liflig, och hans
sinnen tillegnade sig allt med en lekande lätthet.
Hans nerver smektes af den ljumma vinden, han
lyssnade till fågelspelet, till skogens susande
orgeltoner och insektsurrets långa stråkdrag som
till en välkänd melodi i hvilken man inlagt något
af sitt eget jag, och hans ögon gladde sig åt
färgernas fina skiftningar och uppfattade dem lika
känsligt som man uppfattar tonfallen i sin
älskarinnas röst.
Då han passerade banöfvergången kom han
att tänka på Kristian Bode och deras sista samtal.
Han kunde nu tänka på honom utan något
af den motvilja, som han annars aldrig kunde
göra sig fullt fri från, och som icke framkallades
af motsägelserna utan tvärt om af
öfverensstäm-melserna i deras lynnen och karakter. Ty han
hade ofta gjort den erfarenheten, att det fanns
många beröringspunkter dem emellan, och det
var det som plågade honom ; det var ungefär
samma obehag som man erfar, då man ser ett
misslyckadt porträtt af sig själf.
Men detta obehag erfor han icke nu, ehuru
likheten emellan dem kanske aldrig stått så klar
för honom. I sin nuvarande sinnesstämning hade
han endast medkänsla för honom, och han önskade
nästan att han haft honom där, ty han kände
inom sig kraft att hjälpa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
