Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. då vore evigheten, odödligheten, lifvet ville ja g
kalla det, i detsamma förvärfvade.»
Han reste sig upp, gick ett par steg bortåt,
vände sig åter om och stannade tätt framför
henne.
»Ser ni, jag tänker mig ett släkte, hoshvilket
hvarje individ förenar hvad som nu ärsplittradt
hos tusenden, och detta stämpladt med
personlighetens prägel, har en frihetskänsla så lefvande,
att inga skrankor behöfvas för att skydda den
och så sann att den icke kan förtrycka andras,
ett släkte hos hvilket naturen fritt fått utveckla
sina största, rikaste krafter och som därför är
ursprungligare än vi, som förverkligat lyckans
ideal, därför att de icke fatta lyckan så smått
som vi, utan förstå att den rymmer inom sig
både glädje och sorg såsom yttringar af samma
eviga gudom, lifvet, ett släkte, om hvilket
enstaka stora andar varslat och äfven många osedda,
okända. Men de^ är för resten onödigt att
be-skrifva det för er, jag tror att de ideal som
föresväfva människorna i deras bästa drömmar i
grund och botten äro ett och detsamma eller
åtminstone komma hvarandra mycket nära.
Tycker ni att hvad jag nu sagt er synes er så
nytt och främmande?»
Hon rodnade, såsom alltid när hon skulle
uttala en egen mening.
»Jag vet inte, men jag tycker att ni ger
för liten plats åt kärleken emellan människorna,
jag tycker att ni ringaktar den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
