Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattenpussarna nere på gången. Henrik och Agnes
stodo kvar på verandan.
»Så vackert!» hviskade hon med tårar i
ögonen.
Han såg på henne, och med ett sällsamt
jubel, som hade det varit en fullkomligt ny
uppenbarelse för honom, tänkte han:
»Ja, jag älskar dig!»
Kanske förstod hon hans tanke, ty hon
rodnade hastigt och såg sig om som sökte hon ett
skydd.
Då uppenbarade sig Bode igen, klädd i kavaj
och storstöflar. Galoscher letades fram åt de
andra, och så företogo de en vandring genom
trädgården för att se hvad regnet gjort för godt
och mäta de möjliga skadorna.
Vinsten befans stor, skadorna obetydliga
och lätt reparerade och Bode kom i ett strålande
humör.
»Nu frågar jag bara,» utbrast han en gång,
»om mina samlingar förr i tiden hade fått en sådan
här skur öfver sig, jag undrar just hur de då
hade sett ut. Att människan ofta skall ha så
svårt att se det som ligger henne så nära!»
till-lade han och grep i sitt hvita skägg med en
skiftning af vemod i stämman, tänkande på sina
sjuttio år.
Det beslöts nu att Henrik skulle stanna kvar
och dricka té hos dem, så att det hann torka
upp något innan han gick hem. Bode erbjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
