Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men magistern blef allt radikalare, ju längre
dispyten varade, och mot slutet kom han fram
med så djärfva satser, att doktorn icke visste
om han skulle skratta eller bli ond. Han valde
dock det senare alternativet och skildes helt
tvärt från magistern, som det tycktes denne i
hög grad uppretad.
Magistern begaf sig hem till sitt, med en
behaglig trötthet i hjärnan, dock icke värre än
att han med en viss mildhet, i känslan af sin
öfverlägsenhet, kunde fortsätta resonemanget för
sig själf. Han hade blifvit i hög grad upplifvad
af dispyten och gick och gestikulerade som om
han talat inför en stor menighet. Endast då och
då smög sig en svag oro öfver honom, att han
möjligen varit en smula för radikal och att dispyten
skulle kunna draga några obehagliga följder
efter sig.
Men ett par dagar därefter blef han å nyo
bjuden till middag hos doktorn, och efter
middagen, sedan de kommit till ro inne i rökrummet,
upptog denne på nytt dispyten, rustad med nya
argument. Magistern höll sig dock tapper och
efter halfannan timme skildes de åt, å ömse håll
tillskrifvande sig segern.
Sedan upprepades dessa middagar med ty
åtföljande dispyt en eller två gånger i veckan,
och doktorn tycktes hafva fattat en alldeles
särskild vänskap för magistern.
Han hade nog icke riktigt klart för sig,
hvad som var motivet till denna egendomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
